Vem ska du egentligen lyssna på för att få Rätt Mental Attityd …

Posted on July 29 2013 in personligt vardag, RMA

… vem kan du lita på

 

 

Jag har bland mycket annat umgåtts med min underbara son Nicki under sommaren. Vi åkte till Turkiet på en all inclucive resa. Första gången för mig på denna typ av resa. Egentligen finns det få saker att klaga på. Det var mat och dryck så det räckte och blev över, och de flesta sakerna fungerade bra. Vi hade som plan denna gång att bara vistas på hotellområdet för att koppla av, sola och bada, läsa, träna och umgås …

Varje dag, efter frukost, började vi dagen med ett fyspass på hotellets gym, vilket man kan säga inte var i klass med övriga faciliteter. Men det var heller inte så många som besökte den. Vi läste böcker och reflekterade kring innehållet i dessa och hade kul tillsammans med biljard/kortspel etc. All mat och dryck var fritt på området även alkoholen fram till 24.00 …

Det intressanta i kråksången är att vissa verkar inte tro att man har semester när man sätter in aktiviteter som träning, reflektioner, böcker och …

RMA – Rätt Mental Attityd. …

Vissa verkar också tro att jag styr min son vad han ska göra. Men vet ni vad? Jag styr honom noll. Att tro att han inte är kapabel att göra sina egna val är direkta påhopp på både honom och mig. Jag har aldrig styrt hans val, varken nu, under uppväxten, eller under semestern. Däremot pratar jag gärna om vad jag tycker, vilket inte är detsamma som att det är sanningen …

Jag har alltid sagt till honom att han ska ha modet att våga göra sina egna val och inte låta sig tryckas ner av avundsjuka, jantelagen och ett allmänt tyckande. ”Lyssna på dem som du litar på eller på dem som är riktigt bra på det som du själv vill utvecklas på. Glöm inte bort att ha kul och försök feel good, men gå din egen väg och gör dina egna val”

… vem ska man lyssna på

 

 

Det finns personer som direkt frågar, både honom och mig, när de ser hans vältränade kropp. ”Är det där så nyttigt, har han tagit något”. Jag brukar säga till honom, ”Skit i dom som är avundsjuka, eller som bara måste anklaga andra för att deras egna liv är så misslyckat, fuck them” …

Jag frågar mig istället, hur nyttigt är det att äta sig proppmätt och att inte vårda sin kropp, se blogg ”Konsten att ta befälet över själens tempel”

I Turkiet kändes nästan en dels personers beteenden som ”frosseriets Armageddon”. Jag såg personer, både där och annars, vuxna men även barn som i stort sett håller på att äta sig till döds. I dagens industriländer är sjukdomar och dödsorsaker vad gäller kost och livshållning så dramatiskt stora så att det nästan inte ens går att se följderna av detta. I mina ögon ser jag vissa föräldrars beteenden mot barnen närmast som barnmisshandel …

 

 

Att genomföra det Nicki gjort under sitt 23-åriga liv med sin träning är det få som klarar av under ett helt liv. Dom flesta snackar, jag ska göra det snart, jag gör det sen. Jag vet vilket slit och vilket jobb han har lagt ner från det att jag fick honom att började träna och intressera sig för kosten. Jag bjöd Nicki på denna resa, men jag hade faktiskt ETT krav. Han skulle läsa en bok som jag hade med mig, en riktigt bra bok som handlar om personlig utveckling och värderingar, samtidigt som han själv hade med sig flera bra böcker. Utifrån min och hans böcker diskuterade vi frågor kring RMA och allmänna livsfrågor, vilket skapade många intressanta diskussioner …

 

 

Vi pratade om hans framtidsdrömmar och hur man genomför mål. Men det han har gjort vad gäller mycket i livet är redan så mycket . Att träna upp fysiken är ett arbete som kostar på så mycket kunskap om träningsmetoder och kost, en jäkla tuff attityd och ett arbete som många inte ens kan föreställa sig. Han har också genomfört väldigt mycket annat i sitt liv. Han har ett bra jobb, tjänar bra med pengar, har en bostadsrätt, bil och mc. Men framförallt så är han en fin människa med bra värderingar …

Jag berättade för honom, och har tidigare berättat många gånger om hur ofta många runt omkring ofta tar sig rätten att tala om vad som är rätt och vad som är fel. Att jag haft föreläsningar/utbildningar där jag efter exakt samma tillfälle har fått feedback/kritik från att ”Det bästa jag lyssnat på” till ”Vilket skit, bara flum”. Vem ska jag då lyssna på? Vem har egentligen rätt? Jag berättade att jag haft relationer där motpartens tillkortakommande ständigt projicerats över på mig …

 

 

Självklart ska du lyssna på vad vad människor har för åsikter vad gäller sakfrågor. Självklart är grunden för en bra relation kommunikation och att lyssna på varandras behov. Men glöm aldrig bort att när du viker ifrån din egen väg, dina egna värderingar, då är du bara en kopia av vad andra vill ha, eller vill se. Det viktigaste är att du vet vem du själv är (självinsikt) och vem du vill vara och vart du är på väg, gör dina egna val och följer dina egna drömmar …

Jag ser detta med att man försöker styra motpartens liv på ett osunt sätt, både i min vardag och i andra personers vardag som jag ofta kommer i kontakt med, och det kanske är en av anledningen till att jag lever själv. Det är få som är tillräckligt trygga i sig själva. Jag och Nicki pratar mycket om att ha modet att gå sin egen väg, utan att trampa på andra. Att våga ha sina egna drömmar, att våga spänna sin egen pilbåge, att ha modet att våga se utanför sin egen box, att våga misslyckas. För så länge du kämpar och försöker, oavsett resultat, då har du aldrig förlorat …

Vi hade en underbar semester tillsammans utan krav. En semester där vi hade kul tillsammans med härliga diskussioner om livet och gemensamma intressen, och vi kunde njuta vid matbordet, och avstå från mat och dryck fast allt var fritt. En semester som avslutades med ny style hos min frisör, underbara Lillian på Salong Zax i Kista, innan han åkte hem igen. Jag tycker det är underbart att umgås med min son och han lär mig mer om livet än vad många andra i min omgivning gör …

 

 

Avslutningsvis en bra berättelse som jag läste någonstans från en okänd, som får belysa ovan …

OM MODET ATT LEVA MODIGT

”Bara modiga människor säger: ”Jag kan, jag vill, jag anser, jag ska…”
Alla andra säger ingenting.

När små barn utropar: ”Titta, jag kan! Jag vill…” får de applåder och uppmuntran från sina föräldrar.

Men när samma barn växer upp och upprepar samma ord, då tystas de.

Endast de som väljer att vara modiga fortsätter.
De modiga utvecklas och blir mogna.
Det är till dem vi går när vi behöver råd i svåra stunder.
Det är till dem vi lyssnar när egna tankar förvirrar.
Det är också dem vi sviker när rädslan, vår ständiga
medpassagerare på livets färd, gör sig påmind – och vi hellre
anpassar oss till majoriteten och väljer den lättare vägen.
Innerst inne vet vi att det är fel. Människan är ju den enda varelse på jorden som motiveras av moral, en känsla av det rätta.

Ändå står vi inte alltid upp för denna känsla, utan sviker både oss själva och det rätta, som vi aldrig ger en chans.

De modiga säger: ”Jag är” medan vi andra mumlar något om ”Man kanske skulle…”

De modiga stirrar döden i vitögat, medvetna om den korta stund människan har här på jorden…men dom är så nyfikna och viljan är så stor att pröva/testa det nya som dom tänkt att rädslan finns överhuvudtaget inte i deras värld!!!!

Genom att acceptera att livet innehåller sorg, saknad och svårigheter blir de modiga mer levande än vi som fegt blundar för livets realiteter.

De modiga är de lyckliga för de vågar. Vi andra bara önskar att vi vågade.
De modiga lever ett farligt liv. De riskerar att utsättas för människors avund och kritik, ja till och med sin egen förintelse.
De modiga finns mitt ibland oss. Du är kanske en…
De modiga både syns och hörs.
De modiga är ofta besvärliga – för oss andra. Inte minst för att de påminner oss om vår egen brist på just mod…

Men alla kan vi följa de modigast exempel; och fatta mod.
OM VI BARA VÅGAR!”

Okänd författare

 

ciao capello


no comments