Vad är egentligen en bra mamma …

Semestern börjar … 🙂 

Idag ska jag träffa min dotter igen, känns underbart, och som bonus så kommer min älskade syster också hit idag. Jag kom i dagarna att tänka på hur en bra förälder egentligen ska vara. Inte en helt lätt fråga …

Hans och Greta …

Det jag nu tar upp är en av de heliga kor som man inte får slakta. För då kan man anses som bitter, anses som kvinnofientlig, eller att man hoppar på försvarslösa. Kvinnofientlig, tvärtom, jag kämpar för allas lika rättigheter, men också allas lika ansvar. Jag anser mig inte vara ett dugg bitter, tvärtom. Det ligger inte i min natur att vara bitter, och jag hoppar inte på försvarslösa …

Om dåliga pappor som sviker sina barn har jag själv sett i mina jobb, läser och hör  om i tid och otid. Och visst är de många gånger i majoritet. Men ofta glömmer man bort hur mammornas beteende ibland stoppar pappor till ett normal umgänge med sina barn. För fortfarande är det så i samhället att detta med barnen är ett kvinnligt privilegium …

Jag har vid flera tillfälle hjälpt personer som haft relationsproblem, och tyvärr inte alltför sällan finns barn med i bilden. Och jag har sett det mesta, och tyvärr alltför ofta där de som är helt oskyldiga blir lidande, barnen. Dom har inte bett om att bli födda. Men de har ändå fått en mamma och en pappa. Det är lika tråkigt varje gång jag ser att det bara blir mina behov, jag egot, som sätts i första rum, inte barnets behov. Var är respekten fö dem och deras behov …

Jag har själv två barn, en son som är 21 år och en dotter som är 11 år. Dom har olika mammor. Båda mina barn betyder enormt mycket för mig och jag älskar dom otroligt mycket. Min son var anledningen till att jag för länge sedan flyttade till Göteborg …

Vi fick vår son som relativt unga, men det höll inte, mest beroende på min omognad. Däremot var det ett helt annat läge med min dotter. Hon var planerad efter en lång relation. Jag försöker verkligen på alla sätt ge både min son och min dotter lika mycket kärlek. Men jag försöker och har också alltid försökt få dem att bli självständiga ansvarstagande personer – Rätt Mental Attityd …

Men att fostra barm i en tuff värld är inte alltid lätt för en förälder. Inte heller lätt för barn och unga människor att leva i, och det är än tuffare för tjejer, vilket jag ofta möter i mitt jobb. Inte så att tjejer är svagare än killar, tvärtom påvisar de bättre prestationsresultat. Men vi lever i en värld som är tuffare mot tjejer, vilket bl.a syns i statistiken. Uppåt 70 % av tonårstjejer har stressliknande symtom som en del bl.a utveckar till ätstörningar och knivskärninnar. Mycket härrör tyvärr ur en bristande självkänsla, se tidigare blogg ”Sagan om Hans och Greta …”

Jag är samma pappa och samma person, troligtvis mognare och klokare idag än när vi fick vår son för länge sedan. Jag funderar många gånger hur olika mammor kan vara när jag ser till mina egna barn. Självklart inser jag att det givetvis handlar om mig själv också och hur jag är mot berörda personer. Men jag anser att jag försöker, och har fösökt lika mycket mot båda parter, eller sanningen att säga försökt kompromissa/samarbeta än mer med min dotters mamma. Eftersom jag hyser noll känslor gentemot henne som person, så borde det alltså inte påverka min relation till henne. Faktiskt så är det så att jag är tacksam att jag inte lever tillsammans med henne. Till saken hör också att jag försöker verkligen att ALDRIG, för mina barn, tala illa om deras mammor  … 

Min sons mamma har alltid varit en bra mamma till honom och oftast kunnat förbise hennes egna bekräftelsebehov gentemot de behov vår son har haft och vad som varit bäst för honom. Hon hade all anledning att vara besviken på mig när det tog slut mellan oss. Men hon har aldrig någonsin låtit det gå ut över honom, aldrig någonsin. Det hyser jag en stor respekt för henne. Vi har alltid haft en bra kontakt och kunnat prata om allt vad gäller honom och jag brukar också hälsa på henne, ibland med min dotter, hos hennes nya familj …

Min dotters mamma däremot, har sällan sett till vår dotters behov. Jag påstår inte att hon är en dålig mamma, absolut inte, för det är en subjektiv tolkningsfråga. Men det har ALLTID varit hennes egna behov i centrum. Mycket hos henne är tyvärr bara en yta, en mask av puder, för att det utåt ska se bra ut. Visst älskar hon vår dotter, och vår dotter älskar henne. Men det är ”Jag ska bo där det passar mig”, ”Jag ska leva som det passar mig”, ”Det här är bra för vår dotter”, jag jag jag, jämt egot som talar, och dessutom har hon föräldrar som alltid curlat henne. Tyvärr alltför sällan ser hon till eller lyssnar på vår dotters egentliga behov och bästa, eller mina behov. Var är respekten då och var är respekten för ett barn, hur bra är man egentligen som förälder …

Precis så är det i livet. Bakom alla beslut i relationer, på arbetsplatser, i sociala livet, hos elitlag, ja överallt, finns en eller flera individer, levande personer, som står bakom subjektiva beslut. Rätt eller fel, men så olika besluten och beteenden kan bli …

Ciao 


6 comments

6 thoughts on “Vad är egentligen en bra mamma …

  1. hm…som vanligt ett intressant ämne…alla hanterar saker på olika sätt…vi sågs nog som lite ¨udda¨ ibland…när vi bodde hos min mans ex å hennes nya sambo å deras barn när vi skulle träffa min mans dotter…vi hade d mkt trevligt tillsammans…annars hade vi inte umgåtts på d sättet…no hard feelings…när min man var döende på sjukhuset så hälsade hon å hennes ¨nya barn¨på oss där…personalen på sjukhuset var förundrade…ooops…d blev en lång kommentar d här ;)…drar mig tbx till min blogg å återkommer i ämnet…

  2. Det är nog den svåraste uppgift vi fått att vara en bra förälder. Rent personligt tycker jag att utgår man från barnet och deras behov så brukar det gå bra. Relationsbråk mm får man sätta åt sidan. Alla har ju olika förutsättningar och familje konstulationer men gör man sitt bästa utifrån det så kan man inte göra så mycket mer. Har själv separerat från min dotter pappa och jag svär på att jag aldrig har sagt ett ont ord om honom inför min dotter även fast jag tyckt att han inte varit den bästa närvarande föräldern. Jag har pepprat henne att umgås med honom.Själv har jag funnits i motgång och medgång och kommer alltid finnas som ett stöd vad som än händer. Nu när hon blivit vuxen har vi åkt på en mamma dotter resa där jag gav henne möjlighet att prata om allt och ställa frågor hon kanske gått och funderat på. Det är nog det bästa jag gjort så vi pratadet om allt under två veckors tid. Gissa om vi kom varandra nära.
    Anki

  3. Hej Anki, tack för dina erfarenheter, precis som du är inne på alla har så olika försutsättnignar. Men att försöka göra det bästa utifrån dem är bra nog. Att åka iväg så där och öppna sig för alla frågor, vilken bra idé, även om det kan bli tufft. Jag har en riktigt nära relation med mina båda barn, vilket gö att vi kan prata om det mesta. Hoppas dig allt gott och att vi hörs och syns … kram

  4. Hej Ulrika, det är kul när du delger detta. Vad är rätt eller fel, det finns inga svar. Det beror på vad man har i bagaget och vilka personer man är. Men det är roligt när det finns kvar en sådan fin respekt för varandra … kram

  5. Ett scenario som man ibland glömmer bort är barn som inte längre får prata om den ena föräldern, när de är hos den andra…som tvingas att tassa på tå …. Det är så lätt hänt att föräldrar som separerar är fullt upptagna med att komma åt den andre och helt och hållet glömmer bort sina barn….som får sitta mellan.
    Jag talade inte heller illa om barnens pappa, försökte få det att fungera för barnen – men det är inte någonting man får till alldeles på egen hand, för som föräldrar är man ju två.
    Att försöka få umgänget att fungera båda vägarna är viktigt, precis lika viktigt som det är att skydda sina barn mot farligt umgänge. Intressant ämne.

  6. Hej Sivan, en som skrev på min fb att det bästa att sätta fokus på barnen eller barnet. men som du mkt rikitigt är inne på så är man två om det, och det kommer att påverka motparten hur mycket den ena än försöker göra så bra som möjligt av situationen …
    kram

Comments are closed.