SM finalerna, operationen lyckades men patienten dog ….

Posted on April 15 2014 in Innebandy, Time Out

Svenska Mästarna är korade. Grattis Falun och Djurgården som åkte hem med guldet. Storvreta och Mora fick nöja sig med silver, grattis ni också till en bra säsong. Här får ni allt från finalerna. Vad hände och vad borde ha hänt. Varför slutade det så. Självklart var det underhållande och spännande på flera sätt. Fast hur var det egentligen spelmässigt …

… och capello.nu tog hem dubbla guld, se nedan och länk … 🙂

Lollo Djurgården liten bild

image

… domarna

Dniel och OlaDomarna Ola Pettersson och Daniel Skoog, utsedda till årets domare, hade fått det ärofyllda uppdraget att ta hand om herrfinalen. Eftersom jag har nära anknytning till dessa, tidigare coachat dem med hjälp av RMA – Rätt Mental Attityd, gladde det mig extra hur bra de hanterade matchen. De gjorde en riktigt bra insats och kampen avgjordes på plan, se länk ”RMA – nu är dom där, bäst” …

… evenemanget

SM final arenaJag var själv inte på plats denna gång. Jag har dock varit på flertalet SM finaler tidigare, som VIP, expert, besökare och media representant. Men det jag hörde av flera källor var att arrangemanget var bra på flera sätt. Däremot det som Svenska Innebandyförbundet bör fundera över är, hur ska finalen vara inför framtiden. Trots att det var en fest så har faktiskt publikintresset sjunkit. Frågan om man verkligen bara ska ha en final, en gemensam ”fest”? För ibland kan det ibland kännas mer som en ”firmafest” än något konstruktivt. Förstå mig rätt, absolut viktigt att bygga relationer och nätverk. Men jag tänker mer på output för innebandyns verksamhet. då måste man få fler representanter från alla klubbar delaktik i konstruktiva möten. Jag kan också tänka mig att finallagen rent ekonomiskt och sponsormässigt kan ha helt andra åsikter angående antalet finaler och platser. Jag är också väldigt frågande vad förbundet egentligen vill med att sälja ut deras arrangemang på detta sätt. Arrangörerna sköter deras arbete bra. Men i övrigt vad gäller att utveckla sporten? Förbundet slår sig för bröstet. men ofta känns det som att ”operationen lyckades men patienten dog”. jag har varit inne på detta vid flertal tillfällen, se länk ”öppet forum med Bagdad Bob och Kim Jung-un”

Citat vad jag säger

Var är alla intresseaktörer som SEI. Ska inte dom vara mer aktiva, synas, påverka och försöka mer stötta elitverksamheten? I mina ögon arbetar man definitivt inte professionellt från förbundets sida. Man är inte intresserade av att öppna ett klimat och sälja innebandysporten. Den transparens som de nämner i tid och otid, var är den? Dem som eventuellt är kritiska, som  denna blogg ibland är, dock INTE för att att ”hänga” personer utan för att ifrågasätta professionaliteten i deras professioner. Det möts ofta av tystnad, personliga påhopp eller utfrysning. Om jag t.ex tar den bevakning som vi på denna blogg har haft under våren på elitverksamheten – slutspelet – så är det få som kan uppvisa det, och det på relativt ringa resurser. Om man t.ex jämför med  Innebandymagazinet, där är det mest inklistrade länkar, och även hos flertalet övriga. Här på bloggen har det dessutom varit nedslag på tusentals träffar på vissa blogginlägg, vilket inte ens många tidningar kan uppvisa, fler än snittet på en herr elitmatch i SSL etc. Alltså borde detta, rent objektivt, och all övrig bevakning på sporten, vara något som säljer idrotten och gynnar Innebandyförbundet? Så hade givetvis vilken PR konsult eller kommunikatör i alla företag tänkt. Men NEJ, inte i sporten innebandy, och bland makthavarna här. Här gör man allt för att stoppa källor som de inte kan kontrollera. Alltså försvåra bevakning och stoppa liknande från att deltaga. Jag lovar er jag har försökt öppna upp och gett dem chansen, men not, se också länk ”Emil insåg att plastrevolutionen var nära”

Snacka om att skjuta sig själva och sporten i forten. För till slut ledsnar människor, och försvinner, och den stora förloraren är givetvis sporten innebandy. Men makthavarna får ju tyst på oliktänkande och de kan fortsätta som ingenting har hänt. och gå på cocktail dinautoire för klubben för inbördes beundran och tycka att allt är såååå bra  …

… matcherna

innebandy-bloggen

Jag läser och hör att flera kallar finalmatcherna för två fantastiska matcher. Självklart innehöll det kamp och framförallt spänning, vilket är nog så viktigt och underhållande i idrott. Att båda matcherna sedan avgörs i förlängning kittlar ju nerverna ännu mer. Men om man synar matcherna lite mer så, nja. Falun gör två bra perioder, medan Storvreta har gummiarm och är passiva, sedan en bra sista period av Vreta medan Falun verkade ha tagit ut segern i förskott. Djurgården och Mora var också en fantastiskt spännande match och det svängde mycket. Men matchen som sådan innehåll ganska mycket taktiska misstag och inte överdrivet hög standard. Att matchen sedan avgjordes på det sättet som den gjorde var lite symboliskt. Djurgårdens R Varli  fick stå helt ren i ett uppställt Mora försvar. Mer om matcherna kommer och läs nedan …

Falun – Storvreta

Falun vann denna final helt rättvist. Det kändes lite som framtiden mot dåtiden. De två första perioderna dominerade Falun klart. De styrde händelserna på banan och var kreativa och vassa i omställningarna. samtidigt som Vreta var tunga och passiva. Tredje perioden ryckte Vreta upp sig, och tack vare några utvisningar kunde de komma ikapp. Här gör de också en bra period. Men under sudden så var det bara Falun som vågade vinna. Storvreta avvaktade och väntade på misstag. Helt rättvist avgjorde Falun och G Carlström. Grattis till Falun, ett rättvist guld och helt rättvis seger i finalen …

Storvreta får jag inte riktigt grepp på. Jag har följt dem i slutspelet och de är det lag jag sett flest gånger, ca tio matcher. Det känns som att de har saknat en inombords ödmjukhet. De var egentligen bara en stolpe från att åka ut mot Mullsjö. Mot AIK var de bara  bra i vissa matcher och i vissa perioder. Märk väl att de givetvis ska ha cred för att ha tagit sig till final och för att de reser sig och gör en bra sista period i finalen. Men någonting har saknats i laget. Laget består på två femmor av nästan idel landslagsspelare. Man måste då kunna kräva ofantligt mer än vad de levererat. Och jag anser att det är fel att lasta allt på coachen Binge. Spelarna spelar på plan, de har varit passiva och väntat på motståndarna istället för att agera själva. Flera spelare har spelmässigt klara attityds problem och kommer inte upp i den nivå som de borde göra, se länk ”Storvreta springer omkring med Gucci väskor” …

Storvreta ska givtvis ha cred för ett silver. Men de  har väntat och väntat och väntat, och till slut gick bussen och de stod kvar på perrongen …

Djurgården – Mora

På damfinalen fick vi också en rättvis segrare. Djurgården var helt klart bättre och borde, om man ser till matchbilden och chanserna, avgjort denna final tidigare. Djurgården har världens bästa förstafemma och har klart bättre mental attityd än vad Mora uppvisar. Jag förstår mig inte riktigt på detta Mora. Laget gör en strålande grundserie och vinner egentligen allt som går att vinna i tabeller, krossar motståndet. När de sedan kommer till slutspel så är det ”gummiarm”. Laget spelar ett annat spel än de gjort hela säsongen. Man gör konstiga val av motståndare, vilket spär på rykten om deras bristande vinnarmentalitet. Jag anser att helt klart skulle de valt Falun i kvarten. De hade all chans i världen att visa, både  internt och externt, vad de vill rent mentalt. Satt storasyster Falun på plats och gått in i vidare slutspel med en vinnarattityd. Nu hamnade de i någon återvändsgränd, där de dessutom fick stora problem när A Wijk blev ”punktad”, vilket följde med henne och hela laget vägen ut …

Framtiden tillhör ändå Mora och hela föreningen, tränarna och laget ska vara nöjda med mycket under säsongen. På sikt har Mora alla chanser att bli dominerande i svensk daminnebandy. Men nu får festen vänta lite till och snacket om deras rädsla för att våga vinna, ja det går vidare …

Djurgården vinner som sagt rättvist denna final och de har också gjort ett strålande slutspel. Detta känns ändå som en konstgjord andning för innebandyns  svar på Tyresö …

 

ciao capello

 

 


no comments