Vad skapar du med ditt ord, glädje eller fruktan …

Posted on July 2 2013 in Capello filosoferar, RMA

Jag kommer i några bloggar bjuda på en viktig del i

RMA – Rätt Mental Attityd …

Det handlar om delar i steg 1- Mål – Syfte i livet:
kunskap – självinsikt – stresshantering.

För att arbeta med RMA på ett i längden framgångsrikt sätt, då ser jag främst inte utifrån materiella värden och karriär (även om de ofta ändå kommer på köpet), då kan man inte hoppa över detta moment. Jag kommer gå in på delar ur framförallt de två första momenten, kunskap och självinsikt …

Första bloggen var en förklaring vad vi är och varför. Så för att skapa förståelse för andra delen, läs första bloggen, ”Bara flum eller kanske krass verklighet” …

De fyra närmaste bloggarna är för att skapa mer insikt och verktyg för att skapa ett förhållningssätt. Då kör vi blogg nummer två, börja med att lyssna på denna låt …

 

 

… ordets makt

 

 

1963 hade Martin Luther King ett berömt tal, ”I have a dream”, som skulle påverka världen och gå till historien. Några år tidigare innan andra världskrigets utbrott, fanns en annan man som använda ordet för annan påverkan, Adolf Hitler. Men i båda fallen var ordets makt stor, och båda dog också till en följd av detta. Den ena talade med ord i kärlekens tecken, den andre använde orden som svart magi. Båda påverkade hela världen …

I vardagen använder vi hela tiden ord, för att förmedla vad vi vill, och vad vi känner. Oberoende av vilket språk du talar är det genom orden som du visar vad du vill. Vad du drömmer, vad du känner, vad du egentligen är – allt detta uttrycks genom ditt ord. Det är ett magiskt redskap. Men ordet är ett tveeggat svärd. Du kan skapa något otroligt vackert eller förstöra allt omkring dig. Den ena eggen skapar ett helvete, både för dig själv och motparter. Den andra eggen skapar skönhet och kärlek. Beroende hur du använder orden kan de antingen befria dig, eller förslava dig ännu mer än du förstår, läs bloggen, ”Orkar du dra ut spiken och säga förlåt …”

 

… varför missbrukar vi ordet

 

 

Vi har om vi ser till förra bloggen lärt oss, av våra föräldrar, syskon, lärare, ja egentligen alla i vår omgivning, politiker, företagsledare, idrottsstjärnor, media m.m. Vår okunskap, rasism, hat, fördomar och generaliseringar spär på ytterligare. Vi har lärt oss att ta in allt av vår normala omvärld och av deras åsikter utan att egentligen ägna en tanke åt vad de sa eller säger, vad som är gott och vad som egentligen är ont. Vi trodde och tror på deras åsikter, och levde i fruktan för ordets makt …

Ett enda ord kunde förändra hela vår framtid. Ett ord från våra närmaste om att vi kanske var tjocka, kunde i framtiden skapa bulimia eller anorexia och komplex. Ett ord, bara i förlängningen, om att vi inte kunde, var dåliga eller odugliga, kunde göra att vi inte ens hade modet att våga prova, och skapade enorma prestationskrav. Ett ord om att vi var fula, gjorde att vi såg oss själva som fula. Ett ord om att homosexualitet är sjukligt, ett ord om att annan hudfärg var mindre värt, allt detta skapade ångest, oro och fördomar. Vår självkänsla bygger därefter på andras bekräftelse och på deras ord. Självklart säger sällan någon detta av ondska, utan det är bara så dom och vi själva har blivit lärda …

Vi har lärt oss att ”ljuga” vanemässigt i vår kommunikation med andra, vi pratar om varandra, skvaller, avund, svartsjuka och hat är vanliga företeelser både i hemmen och på arbetsplatserna. Vi tappar förmågan att stå upp för viktiga värderingar, vår civilkurage försvinner sakta men säkert.  Allt har blivit ett sätt för oss att känna oss nära varandra, eftersom vi omedvetet och ibland medvetet, mår bättre när vi ser någon annan mår lika dåligt som vi själva. Men allt förhäxar oss själva, inte bara en motpart …

Vi har lärt oss att använda orden för att förminska oss själva. Vi pratar ständigt med oss själva, och ofta säger vi saker som, ”usch vad ful jag är, vad tjock jag är, jag börjar bli gammal, jag förstår aldrig någonting, vad dum jag är, jag kommer aldrig att duga, jag kommer aldrig att bli perfekt, jag kommer aldrig klara av det”. Eller så försöker vi lura världen, och oss själva, genom att proppa i oss självbekräftande affirmationer, som egentligen bara vilar på ren självupptagenhet och egoism

Att du inte accepterar dig själv berör först ditt sätt att behandla dig själv, senare ditt sätt att behandla andra människor, i synnerhet dem du älskar mest. Vi använder förstoringsglas för att se på andra, där vi istället borde använda oss av en spegel för att se på oss själva. Din åsikt kommer av dina uppfattningar, ditt ego, din dröm. Och för att vi ska kunna upprätthålla oss själva överhuvudtaget, så sprider vi allt till en motpart, och då ligger projiceringar och anklagelser väldigt nära till hands. Allt för att att kunna bekräfta att vår egen uppfattning är den rätta, i grunden för att överhuvudtaget kunna hantera en situation med bevarad självrespekt, tror vi …

I relationer är det lätt att använda sig av stora ord, men utan värde, ”Jag älskar dig”, och andra kärleksförklaringar sprids tidigt, och kan en kort stund senare ha noll värde, utan att något har hänt i relationer, förutom hos dig själv. Ibland till och med följt av verbala kränkningar, hot och våld, självklart ofta en följd av egen ohälsa, men ändå oacceptabelt. Anledningen, du är egentligen inte sann i ditt tal, i dina ord. Du saknar insikt om ordens betydelse. Samma fenomen hittar vi i övriga relationer, både i affärer, arbetsplatser, idrotten och i vänskap. Orden förstärks också med, kanon jätte, otroligt och liknande  …

Eller så låtsas vi ta på oss ”offerkappan”, tar på oss ett falskt ansvar, både i kärlek och i övrigt, ”vi passar inte för varandra”, ”det är fel på mig”, ”det beror på mina tidigare förhållanden att jag inte litar på någon”, ”jag gjorde allt för honom eller henne”. ”jag gjorde allt för jobbet och chefen”. Varför gör vi det? Kanske för att vi inte tror att vi förtjänar bättre. Allt blir blir då en personfråga och själva sakfrågan, som egentligen är problematiken, den är borta med vinden. Valet vi då gör är att vi väljer någon eller något som passar in det det spel som vi själva omedvetet spelar, en falsk person eller ett arbete som vi inte vill ha. Precis som vi egentligen är själva, och det leder inte sällan bara till missnöje, ibland till och med svår olycka (karma) …

Vi ska bara, bara jag gör det så duger jag, bara jag tjänar dom pengarna, bara jag får dom applåderna, då är jag bra, då blir jag lycklig, jag hinner vila senare, stressen stiger. Allt vilar på en grund på prestation inte på inre trygghet. Stressrelaterade sjukdomar ökar, samma med den fysiska och psykiska ohälsan. Vi försöker springa ifrån vår egen svans, men den följer efter hela tiden oavsett vart vi rör oss …

… hur ska jag göra

 

 

Tänk om vi bara lugnt satte oss ner. Då skulle svansen lugnt vila vid din sida och det är bara att plocka upp den. Då kunde vi starta resan och börja älska oss själva på ett uppriktigt sätt …

 

När du är sann i ditt tal, uppriktig med dina ord, då handlar det inte bara om att vara ärlig. När du är sann i ditt tal, tar du ansvar för dina handlingar utan att vara respektlös och utan att kränka en motpart. Men du dömer eller klandrar inte dig själv heller. Hur mycket du älskar dig själv utgör ett mått hur sann du är i ditt tal. Allt börjar med att du är sann i ditt tal, både mot dig själv och din omgivning …

 

 

Det går att bryta alla din gamla överenskommelser. Men för att göra det måste du våga se inåt, våga ifrågasätta dina egna handlingar och ord, utan att bestraffa dig, våga arbeta med din självinsikt. Vi kan alla göra det, jag kan, och då kan du också. Det krävs mod, men vägen dit leder dig också till en stor personlig frihet, stor framgång och överflöd. Det kan avlägsna fruktan och förvandla det till glädje och kärlek. Det kan ta bort din dåliga självkänsla, minska på stressen och alla krav, som du och andra ställer på dig. Du kan börja leva i ett himmelrike på jorden. Men du måste börja med dig själv. Du måste börja med att vara sann i ditt tal, och ta ansvar för vad du säger och uttrycker dig i alla sammanhang, även mot dig själv …

… forts följer

 

ciao capello

 

 


no comments