Filmtajm, huset usher ingen händelse utan ett tillstånd …

Posted on September 7 2012 in Allmänt, Kultur och litteratur, Samhället

Veckan som gått har jag sett tre dvd filmer, ”Detachment”, ”En gång i phuket” och ”Hunger spelen”

Började förra helgen med ”En gång i Phuket”. Den här lättuggade feelgood filmen kan väl närmast beskrivas så här …

Peter Magnusson har hittat ett succékoncept och tagit det utomlands. Som ”Repmånad” och ”Sällskapsresan”.

Avslutade med ”Hunger spelen” som var bra, och med en helt underbar Jennifer Lawrence i huvudrollen. En bra kontrast till fejkade relationsspel som ”Robinsson” och  liknande skit …

Tv som ska hålla befolkningen tyst. The hunger games” är science fiction som varningslampa.” …

Men sist och inte minst, ”Detachment”. Att först kolla på P MagnussonsPhuket” och sedan göra som jag gjorde, ”Detachment”. Det var som att gå från en ”buskisfilm a la Åsa Nisse” till ett kulturellt magiskt verk …

… när du går till klassrummet med ett bultande hjärta och en ångest så inser du, det som Edgar Allan Poe så mästerligt skrev i hans verk från 1839 Huset Ushers undergång”, att Huset Usher inte är en händelse utan ett tillstånd …

… alla konventioner brister

 

And never have I felt so deeply at one and the same time so detached from myself and so present in the world.”

”Detachment är i grund och botten en attack (eller ett desperat rop på hjälp) på det amerikanska samhällets slapphet och oroväckande brist på empati. En del har anklagat filmen för att vara allt för deprimerande men hur ska man hålla uppe en positiv världsbild när människorna i den riktiga världen inte visar empati eller respekt …”

Nej ingen feelgood film direkt. Som fredagsmys så riskerar du nog att chipsen fastnar i halsen. Men en riktigt bra film med underbara skådespelarprestationen, framförallt huvudpersonen Adrian Brody. Den kanske är väl mörk och deprimerande. Men den tar samtidigt också upp så många aktuella och viktiga saker i samhället som, skolan, relationer, civil kurage, empati, lidande, desperation, osäkerhet, utanförskap och ensamhet, se blogg ”Vem bestämmer om du ska bli en idiot”

Filmen, mästerligt filmad med utlämnande närhet, beskriver den lilla människan som präglas i värld av domesticering, ”födsel och ohejdad vana”. Hur hen försöker skapa sig en plattform i tillvaron för att överhuvudtaget kunna hantera livet utan att totalt falla i ett djupt hål. Inte mycket glädje, men ändå hopp som lyser igenom. Henry Barthes försöker skapa egna bra moraliska värderingar och handlingar, utan att själv tappa fotfästet i tillvaron  …

… lite eftertanke i tillvaron som kan skapa processer som sträcker sig förbi Robinsson och chipsen 🙂

ciao capello


no comments