Bara flum eller kanske krass verklighet …

Posted on November 1 2015 in Allmänt, RMA, rune filosoferar...

… du kan inte ens gå vilse om du inte vet var målet är

 

 

Jag kommer i några bloggar bjuda på en viktig del i

RMA – Rätt Mental Attityd …

Det handlar om delar i steg 1- Mål – Syfte i livet:
kunskap – självinsikt – stresshantering.

För att arbeta med RMA på ett i längden framgångsrikt sätt, då ser jag främst inte utifrån materiella värden och karriär (även om de ofta ändå kommer på köpet), då kan man inte hoppa över detta moment. Jag kommer gå in på delar ur framförallt de två första momenten, kunskap och självinsikt …

… vi ser inte sanningen eftersom vi är blinda

 

 

Hela mänskligheten söker efter sanning, rättvisa och skönhet. Men vi kommer aldrig att finna den hur mycket vi än kämpar, om vi inte inser att vi själva egentligen är vår största fienden. Inte för att vi vill det, utan för att vi formats till det på grund av en domesticering (arv men framförallt miljön). Jag läste i en bok som handlade om mental träning, kreativitet och effektivitet, att ett barn redan vid 5-7 års ålder har förlorat upp till 75 procent av sin kreativitet och vid 40 års ålder uttrycker de flesta människor mindre än 2 procent av den mätbara kreativiteten de uppvisade som små barn …

 

… drömmar

 

 

Vi föds med en förmåga att lära oss drömma. Men de människor som finns omkring oss lär oss drömma som samhället drömmer. För det är så dom själva blivit uppfostrade. Där vi aldrig har modet att fånga våra innersta djupa drömmar och önskan. Vi fångar det oskyldiga barnets uppmärksamhet och placerar in dessa regler i hans eller hennes sinne. Vi kallar det uppfostran och social kompetens. Barn lär sig konkurrera om föräldrarnas, vännernas och lärarnas uppmärksamhet för att tillfredsställa omvärlden, där de sakta men säkert tappar sin egen integritet och identitet, självkänslan, förmågan att acceptera sig själv dalar som ett höstmoln. ”Se på mig, titta vad jag gör, hallå här är jag!!” …

Vilka är vi? Vi är föräldrar, skolor, religion, sociala medier framförallt tidningar och nätet, TV och radiokanaler, politiker, arbetsplatsen, kärleksrelationer, vänskapsrelationer. Vi är egentligen alla och allt runtomkring oss. Vi blir slavar under egna, omvärldens och nutidens krav att alltid röra oss framåt, ständigt uppkopplade och att lyckas med allt som vi företar oss. Vi pumpas in med reklam och lättsmält ”underhållning”, som är enormt utseendefixerat och prestationsinriktat. Allt detta skapar enorm stress (en riktigt stor bov till flertalet sjukdomar både på kort och lång sikt). Allt är egentligen ett enda stort vansinne. Men vi ser inte det. Varför? För vi är ju en del av det. Och när och om vi revolutionerar, då blir vi bestraffade, ”vad har hänt, hon som alltid varit så söt, snäll och duktig”. Vi blir rädda och lär oss att ”bli en duktig flicka”. Vi tappar vår sanna själ sakta men säkert …

Det fortsätter i vuxenlivet, överallt, i relationer, arbetsplatsen och sociala medier som facebook, tvitter, instamgram etc. Som vuxen har vi blivit så indoktrinerade att vi sköter allt själva. Vi själva blir vår största fiende. Vi tror inte det, men egentligen gör vi oss själva till ”offer”. Viljan att bli någon annan är så stor och vi konkurrerar och jämför med andra, och möjligheten i dagens virtuella samhälle är obegränsade. Vi tappar vårt innersta, vad vi egentligen säger till oss själva är, ”Stackars mig, jag duger inte, jag är inte intelligent nog, jag är inte vacker nog, jag är inte värd någon kärlek, stackars mig”. …

… sveket

 

 

 

 

För att kunna acceptera oss själva och överleva, slutar det ofta med i grunden enorm självupptagenhet och i grunden ett självförakt (självkänslan) och ”anfall blir bästa försvar”, projiceringar, anklagelser och påhopp haglar i relationer, skvaller och förtal blir en vardag för många. Även i mentala strategier handlar det många gånger om osund bekräftelse, affirmationer utan självinsikt etc. I arbete, relationer och kärlek kan det sluta med att vi stöter bort det som är äkta, som är det vi i djupet vill ha och vill göra. Vi tar istället till oss det och dem som kan spelets regler, för då är vi ju trygga. Men det är inte äkta och egentligen inte det vi söker och vill ha. Men vi ser inte och vågar inget annat. Vi får det där vi befinner oss och som vi ”förtjänar” (karma). Älskar du inte dig själv då kan du inte älska någon annan heller …

De flesta skulle motsäga sig ovan, och kalla det för flum, som är en bra projicering för att slippa hantera insikten och smärtan, på kort sikt ”no brain no pain”. Men sanningen är att det största sveket gör vi mot oss själva. Varför har det  blivit så här? Det handlar om att vi har lärt oss att leva vårt liv i ständig strävan efter att försöka tillfredsställa andras krav. Vi har lärt oss att leva efter andras åsikter, av fruktan för att inte bli accepterade och inte duga åt någon annan. Många säger nog. ”Det  handlar om andra, inte om mig”. Tyvärr, men det handlar om just dig! Men du, jag och de flesta andra är inte, eller vill inte bli medvetna om det, för då gör det ont …

Att leva är egentligen vad människan fruktar mest av allt. Det är inte rädslan för döden. Vår största fruktan är risken att vara tvungen att leva och ge uttryck åt vad och den vi egentligen är. För innerst inne vet vi att vi inte är vad vi tror att vi förmodas vara, och då känner vi oss falska, frustrerade och oärliga …

Resultatet blir att vi sätter på oss sociala masker för att andra inte ska märka detta, eftersom vi är rädda för att någon annan ska avslöja oss. Vi dömer givetvis andra som vi möter, enligt vår bild av perfektion, och naturligtvis når de inte upp till våra förväntningar, framförallt i kärleken där vi vill ha ”slavar”. Vi lägger därför 90 procent av tiden att förändra den andra och 10 på oss själva, när det borde vara precis tvärtom. Vi förnedrar oss själva bara för att vara andra till lags. Vi tillfogar oss själva till och med  fysisk skada bara för att bli accepterade av andra (ett sår på handleden är lättare att hantera än en konstig smärta inombords, och stressen bara ökar), eller för att fly från vardagen så ”väljer” vi att bli sjuka. Vi har ett behov att bli accepterade och älskade av andra, men vi kan egentligen inte acceptera oss själva. Självförakt kommer av att vi har en falsk bild av vad det innebär att vara perfekt och givetvis når vi aldrig upp till denna i grunden omöjliga bild …

 

… jag ska bara

 

 

Stressen, ”jag ska bara, om jag bara gör det här, och alltid och aldrig”, ständigt uppkopplade i ett högteknologisk samhälle, ”tänk om jag missar något”. Vi gör tusen saker samtidigt, ”måste hinna med det, jag hinner ta igen mig senare, jag ska bara, snart är jag ledig och tar semester”. Vi skapar våra triggers av bekräftelse i prestationer och tillfällig stimulans för att hantera stressen. Stressrelaterade sjukdomar ökar lavinartat. För vi kan aldrig någonsin springa ifrån vår egen svans, hur fort vi än springer. Men om vi bara sätter oss ner, då ligger svansen där, tyst och stilla. Vem äger dig, du eller någon annan? Det lättaste sättet att hantera det är att kalla stillheten för ”flum”, så jag kan jag fortsätta leva mitt liv, och tro att bara jag får det här eller det här så, då blir jag lycklig. Men vet du, du kommer aldrig bli lycklig om du inte hittar dig själv, om du inte får en äkta inre frid, aldrig någonsin. Och då måste du först hitta stillheten inom dig …

 

 … nyckeln till frihet

 

 

Hur ska vi hitta friheten, finns det något att göra, finns det någon räddning? Ju större självinsikt vi har och ju större kärlek (självkänsla) vi hyser till oss själva, desto mindre självförakt kommer vi att känna. Men du måste först och främst skapa ro och landa vad gäller stressen, tips se blogg, ”Bråttom, bättre tänd istället för spänd”

”Du behöver inte lämna ditt rum. Sitt kvar vid ditt bord och lyssna. Du behöver inte ens lyssna, utan bara helt enkelt vänta. Du behöver inte ens vänta, utan bara lära dig bli tyst, stilla och ensam. Världen kommer fritt att ge sig själv till dig för att demaskeras. Den har inget val, den kommer att rulla sig i extas vid dina fötter …”
Franz Kafka

Det viktigaste blir sedan de överenskommelser som du ingår med dig själv. Men för att kunna göra det måste du skapa kunskap om vem du är, var du kommer ifrån och vart du ska. Du måste lära dig att acceptera det som varit, även om du inte gillar det så har det ändå hänt, och kommer vara en del av dina erfarenheter. Men bara du kan ta ansvar för detta. Hur du ska hantera detta och konsekvenserna av detta. Det kan faktiskt då bli så att din ”fiende” blir din största vän, för han har visat vägen …

Din fiende blir din största vän, för just han utsätter dig för de prövningar som du behöver för att utveckla din integritet …”

Gör det utan att döma, utan att försvara, vare sig dig själv eller andra. De flesta andra, dina föräldrar, dina lärare, dina vänner, dina kärleksrelationer, är ofta inte onda eller elaka. De gör många gånger så gott de kan. För de är bara en konsekvens av deras miljö, och det är något dom själva får ta konsekvenserna av. Men ta du ansvar för ditt liv. Och det innebär bland annat att välja ditt umgänge. Om du vill leva ett liv i glädje och tillfredsställelse måste du ha modet att bryta de ”överenskommelser” som egentligen är grundade på fruktan, och göra anspråk på din egen kraft. Men vår kraft slösas bort genom allt gammalt som vi har med oss, och vi har ofta bara kraft nog att ta oss igenom dag för dag, mer orkar vi inte med …

Se blogg ”När ska du egentligen dö och hur”…
Se blogg ”Människan det enda djuret med den fria vilja – 10-80-10 …”

 

Jag läste nyligen en artikel om den f.d hockeyproffset och Stanley Cup mästaren Niclas Wallin. Han fick sluta med hockeyn efter alla hjärnskakningar han fått under karriären. Numera trivs han, trots alla inspelade pengar, att jobba med händerna som traktorförare. Han säger i artikeln, ”Är det bara pengar livet går ut på kan jag lova och svära att det bara är en siffra på ett papper. det är inte värt ett skit om man inte mår bra …”

Det finns otaliga exempel på många framgångsrika och även väldigt rika företagsledare, artister, skådespelare, idrottsstjärnor, författare och många fler, som till synes har allt, pengar, skönhet, lycka. Ändå så slutar alltför mångas liv i tragisk olycka. De hade allt, dom presterade. Men de saknade något, den inre lyckan, dom saknade frid i sinnet …

Men det handlar ju bara om flum …

… eller så handlar det om ditt liv, oavsett vem du är, chef, anställd, elitidrottsman, tjej, kille, man eller kvinna.

 

… och så tar det slut

 

Och så dör du utan att förverkliga dina djupa innersta drömmar. För du vet inte vilka dom egentligen är, inte förrän det är försent, se bloggen, ”Vad ångrar du mest på din dödsbädd”

 

… forts följer

 

ciao capello


no comments